Flunsan fortsätter
Fy fan vad det suger att vara sjuk. Framförallt har jag så dåligt samvete för att jag inte orkar leka ordentligt med A, samt för att vi har visning på torsdag och jag orkar inte ta tag i lägenheten. Som ser ut som hej-kom-och-hjälp-mig.
Mancold
Igår tänkte jag att jag hade en mancold. Jag mådde så här.
Sen tänkte jag att jag nog inte hade det eftersom jag lyckades ta mig till affären. Idag vaknar jag med värk i hela kroppen och inser att jag förmodligen har influensa. En jäkla massa medicin mår jag något bättre, men idag kommer att vara en tuff dag. Får försöka låta bli att ringa 112 i alla fall.
Sen tänkte jag att jag nog inte hade det eftersom jag lyckades ta mig till affären. Idag vaknar jag med värk i hela kroppen och inser att jag förmodligen har influensa. En jäkla massa medicin mår jag något bättre, men idag kommer att vara en tuff dag. Får försöka låta bli att ringa 112 i alla fall.
Lite bilder
Sent omsider. BIlder från Berlin
.
Brechtmuseumets restaurang
Alla som dog vid muren. Yngsta var två år.
Holocaust-memorial
Kärleksbevis?
Åka DDR-bil
Skoj i minnesmärket
Berliner Ensemble, Brechts teater. Fast den gick vi inte på.
.
Brechtmuseumets restaurang
Alla som dog vid muren. Yngsta var två år.
Holocaust-memorial
Kärleksbevis?
Åka DDR-bil
Skoj i minnesmärket
Berliner Ensemble, Brechts teater. Fast den gick vi inte på.
Gluwhine! Jupp jupp!
När han vägrar sova...
Det är ju alltid när en har något planerat. Ikväll hade vi hyrt Wuthering Heights och tänkte vara lite finkulturella. Men nej, då tänker A vara uppe hela kvällen!
Förhoppningsvis däckar han snart. Annars får vi börja kolla i alla fall, så får han somna till filmen.
Förhoppningsvis däckar han snart. Annars får vi börja kolla i alla fall, så får han somna till filmen.
C-uppsats
Kommer att skriva om lesbiskas utrymme i svensk scenkonst, med fokus på barn och ungdomsteater. Någon som har läst/sett en pjäs med lesbiska huvudroller? Eller biroller?
Någon? Alla tips mottages tacksamt.
Någon? Alla tips mottages tacksamt.
Andra dagen i Berlin
Käkade frukost på rummet med de andra - so much för att sticka iväg tidigt... Men det är ju trevligare att hänga med dem än att gå runt själv. Vi skulle gå till Pergamonmuseumet först, men när vi kom dit blev konsensus att det var för dyrt (10 euro) så vi gick direkt till DDR-museumet istället.
Det är lite synd, jag var så pepp på att se Blå Porten, Ishtarporten från Babylon. Jag byggde en modell av den i typ nian och var helt inne på den kulturen, men antingen kan jag gå dit själv imorgon eller så eller så får jag helt enkelt komma tillbaka med någon som är lite mer antikhistorieintresserad (host, Fraser, host).
DDR-museumet gav också en enorm känsla för hur det var att leva i Östberlin. Interaktivt museum, med lådar en drog ut, skåp en öppnade osv. Det var kul och informativt - det verkade inte den tyska skolklassen som var där tycka. De satt och såg lidande ut vid "maktens bord" där det fanns lite stolar.
Sen gick vi till holocaustminnersmärket - de här pelarna som en går igenom. Det var en väldigt märklig upplevelse, särskilt som alla som är där mest flummar, springer runt mellan dem, hoppar och busar med varandra. Det är väl okej att göra det - kanske till och med bra - men det sabbade min inkännande, emotionella image rätt mycket. Nä, alltså, det var konstigt att vara där. Det var något i hur tyst det blev mellan pelarna, hur folk dök upp för att sedan direkt försvinna, hur smal vägen blev framför en och hur högt ovanför himlen var. Jag tänkte på fängelser. Tänkte på att inte se någon ljusning. Försökte tänka på Förintelsen men det var för stort. Sen tog vi en massa coola bilder.
Jaja. Ibland är jag en posör. Jag vill så gärna bli emotionellt berörd, det går ihop med hur jag ser mig själv. Som en emotionell empatisk människa. Och jag kände allt det där men sen kände jag också att det var kul att vara där med min klass. Idag ska vi försöka hinna till Judiska Museet, tror det ger lite mer perspektiv.
Efter det splittade vi på oss, jag och Sofia gick och drack Gluwhine vid floden - sjukt mysigt och gott. Vi snackade om allt mellan himmel och jord, promenerade hem (vi går asmycket! hello benmuskler!) förbi synagogan som gav oss den där känslan igen. Igår var ju Kristallnatten, så det var massa poliser vid alla minnesmärken. Softade på rummet ett tag, sen gick vi allihopa ut till en indisk restaurang och käkade och tog en drink (billiga drinkar!). Såg en märklig föreställning av Die Wirtin - Värdinnan, typ. En Dostojevskijbok som Frank Cartoff regisserat på Volksbuhne. Konsensus efteråt var att vi nog verkligen hade gillat den här föreställningen om vi fattat vad det var de pratade om. Den var roligare att kolla på i alla fall, actionpackad och bisarr. De använde video hela tiden, skrek, sprang, hoppade, trillade. Den hade en del gemensamt med Faust, speciellt att båda hade män som var helt totalt desperata efter att få ligga med kvinnor (eller just en specifik kvinna i vart och ett av fallen). I den här var desperationen total, han nästan grät konstant för att han inte fick ligga med henne, och hon sa nej hela tiden men ville egentligen också, fick ta lite initiativ och ta lite på honom.
Jävligt skumt. Mäns motivation = få ligga. That's what we learned in Berlin ^^
Mer drinkar efteråt. Tanken var att vi skulle gå ut, alltså typ ut och dansa, men jag säckade ihop totalt vid midnatt. Gick och la mig, blev väckt av nya gäster i vårt rum, väckt igen av de andra i klassen som smög in, och sen vaknade jag 7.30. Har skypat igen, saknar min bebis. Köpte en present till honom igår.
Random tankar och quotes:
"Vi vill ha något tyskt i oss"
Vad var det som hände på Brandenburger? Flyktingdemonstration mellan dansande nallar, poserande soldater och en konstigt Star Trekliknande utomjording. Konstigaste torget någonsin.
"Vi vill ha något tyskt i oss"
Vad var det som hände på Brandenburger? Flyktingdemonstration mellan dansande nallar, poserande soldater och en konstigt Star Trekliknande utomjording. Konstigaste torget någonsin.
Skam den som ger sig! En får fråga på fyra olika restauranger/caféer innan en hittar en som serverar Gluwhine
"Titta vovve!"
Drinkar är gott
Drinkar är gott
Första dagen i Berlin
Har inte kamerasladden med mig, så jag kan inte lägga upp några bilder, tyvärr.
Igår åkte jag till Berlin. Sambon och A vinkade av på Triangeln, nödvändigt och svårt. Grät en liten stund på tåget men hämtade mig snabbt. Jag åker ju inte själv heller, utan med min fina TTP-klass, och vi hade väldigt trevligt under resan.
Kom fram utan några bekymmer, slöade runt på flygplatsen ett tag och missade ett tåg. När vi sen kom med ett tåg hoppade vi av på fel station, men all in all löste sig allt snyggt och vi kom fram till vårt hostel typ 11.30. Där möttes vi av Kent, och vi planerade våra dagar i Berlin lite. Sen blev det lunch - döner och currywurst. Vi gick till Volksbühne (gigantisk teater - heeelt galet!) och bokade biljetter till Die Wirtin till fredagen (alltså idag). Gick till en murutställning, såg en bit av muren och foton på folk som dött där, bilder på hur de flyttade en hel kyrkogård för att ha sin mur. Ja. Det var märkligt att se muren. Svårt att föreställa sig hur det skulle kännas att ha den nära sig alltid. Jag var två när muren föll. Den kommer snart att vara riktigt avlägsen historia för de flesta människor - tror att pratar en om murar med folk ur min generation så tänker nog de flesta på Israel-Palestina.
Tillbaks till hostelet. Vila.
Till Brechts hus - blev rundvisade av en guide som försökte ge oss en så personlig bild av Brecht och Helene Weigel som möjligt. Det var intressant, och hon gav oss massa intressanta fakta och mentala bilder. Vore inte helt fel att bli en teaterchef som Helene Weigel, som jobbade mycket från sängen och tog emot de unga män som arbetade runt henne som skådisar/regiass osv - de fick sitta vid fotändan eller på sängen, själv satt hon i med alla papperna runt sig. Hennes tron. Brechts rum var spartanskt - nästan tomt. En smal liten säng. Det var inte i sovrummet han levde, utan i sina arbetsrum (två!) med tusentals böcker, typ fyra arbetsplatser, stora fönster och massa ljus - och massa fat han kunde aska sina cigarrer på.
Sen käkade vi dumplings med Kent, och efter det drog vi till Deutches Theater - ännu en vansinnigt massiv och imponerande teater - där vi såg en uppsättning av Faust som spelat sen 2004. Uppsättningar i Tyskland går länge, de har repertoarteater på ett helt annat sätt än vi. Sen spelar en föreställning inte konstant, det är inte som i musikalvärlden. utan det kan gå månader emellan. Jag vet inte om de alls repar om de ska ta upp en föreställning igen, eller om folk bara förväntas kunna, minnas. Förmodligen det senare - tyska skådisar verkar vara väldigt professionella efter vad jag hört och nu sett.
Skådespelarna hade en enorm kroppskontroll, allt var exakt, nästan koreograferat, men utan att det var dansare eller dans eller nåt sånt - men jag tror de jobbade mycket med isolation, de använde bara den kroppsdel de ville använda, inte allt det andra av bara farten som det kanske ofta blir. Texten tuggades och spottades fram, viskades, skreks - jag förstod ju ingenting eftersom jag inte kan tyska, men det var stundtals väldigt musikaliskt, och det fanns hela tiden (nästan) en dynamik i det. Rytm, tempo, pauseringar, tonläge, styrka och så vidare. De verkade ha allt under kontroll, helt enkelt.
Kent (som alltså är vår lärare) pratade om att tyska skådespelare jobbar mycket brecthianskt, utan att ha en process eller utan att försöka visa något av sig själva. Skådespelarna tillhandahåller ett material för berättelsen.
Och det märktes ju. Sen hade jag problem med kvinnosynen eller då egentligen manssynen också i pjäsen. Jag vet inte. Hamnade i en lång diskussion med Kent om genus. Kanske stirrar jag mig blind på det, men när jag inte förstår orden och berättelsen kan jag ju bara gå på det jag ser. Och sen hör det kanske till historien - jag vet inte, jag är bara så trött på att se hur sex alltid är fatalt för kvinnor, jag är trött på att se kvinnor bli utskällda för att de haft sex, jag är trött på att se kvinnor dö för att de haft sex, jag är trött på att se män som bara bara bara vill ligga och kvinnor som bara bara bara vill älska. Jag är trött på combon medelåldersman + tonåring. Jag är trött på män som inte lyssnar på vad kvinnor säger.
Vissa av de här sakerna är ju inte FEL i sig, men grejen är att sammantaget blir det en bild som en blir påtryckt konstant och det ger mig en dålig smak i munnen, det gör mig ledsen och får mig att må dåligt ibland. Jag vill se andra bilder och andra berättelser. Jag behöver inte se att kvinnor alltid är starka och aldrig offer, men jag tycker att en kan vara offer på så himla många olika sätt.
Sen hade vi olika åsikter om ifall det var sexet som var det hon blev offer för eller om det handlade om våld - något som ändrar tolkningen ganska mycket. Men. Jag vet inte. Kanske var poängen att vi bara skulle titta på hantverket, tekniken. Jag tittade på berättelsen och förväntade mig något nytt, vilket kanske var naivt. Det är trots allt en asgammal berättelse.
En öl på det och sen i säng. Självklart sov jag dåligt - vaknade vid två och vid sex, och sen slumrade jag typ till halv åtta. Fick skypa med världens underbaraste killar på morgonen idag, och har nu avnjutit en jävligt god varm choklad på hostelets cafe medan jag väntar på att de andra ska vakna. Idag blir det museum och sen teater igen ikväll. Story of our trip, tror jag. Museum och teater!
Andra random observationer:
Det finns många snygga tyskar
Många tyskar ser väldigt tyska ut, tycker jag
Vi pratar om roliga saker i vår klass
Att resa tillsammans är ett bra sätt att lära känna varandra
Jävlar vad många coola små unika klädaffärer det finns här!
Currywurst verkar läskigt. Jag sparar det tills jag är full eller bakis
Igår åkte jag till Berlin. Sambon och A vinkade av på Triangeln, nödvändigt och svårt. Grät en liten stund på tåget men hämtade mig snabbt. Jag åker ju inte själv heller, utan med min fina TTP-klass, och vi hade väldigt trevligt under resan.
Kom fram utan några bekymmer, slöade runt på flygplatsen ett tag och missade ett tåg. När vi sen kom med ett tåg hoppade vi av på fel station, men all in all löste sig allt snyggt och vi kom fram till vårt hostel typ 11.30. Där möttes vi av Kent, och vi planerade våra dagar i Berlin lite. Sen blev det lunch - döner och currywurst. Vi gick till Volksbühne (gigantisk teater - heeelt galet!) och bokade biljetter till Die Wirtin till fredagen (alltså idag). Gick till en murutställning, såg en bit av muren och foton på folk som dött där, bilder på hur de flyttade en hel kyrkogård för att ha sin mur. Ja. Det var märkligt att se muren. Svårt att föreställa sig hur det skulle kännas att ha den nära sig alltid. Jag var två när muren föll. Den kommer snart att vara riktigt avlägsen historia för de flesta människor - tror att pratar en om murar med folk ur min generation så tänker nog de flesta på Israel-Palestina.
Tillbaks till hostelet. Vila.
Till Brechts hus - blev rundvisade av en guide som försökte ge oss en så personlig bild av Brecht och Helene Weigel som möjligt. Det var intressant, och hon gav oss massa intressanta fakta och mentala bilder. Vore inte helt fel att bli en teaterchef som Helene Weigel, som jobbade mycket från sängen och tog emot de unga män som arbetade runt henne som skådisar/regiass osv - de fick sitta vid fotändan eller på sängen, själv satt hon i med alla papperna runt sig. Hennes tron. Brechts rum var spartanskt - nästan tomt. En smal liten säng. Det var inte i sovrummet han levde, utan i sina arbetsrum (två!) med tusentals böcker, typ fyra arbetsplatser, stora fönster och massa ljus - och massa fat han kunde aska sina cigarrer på.
Sen käkade vi dumplings med Kent, och efter det drog vi till Deutches Theater - ännu en vansinnigt massiv och imponerande teater - där vi såg en uppsättning av Faust som spelat sen 2004. Uppsättningar i Tyskland går länge, de har repertoarteater på ett helt annat sätt än vi. Sen spelar en föreställning inte konstant, det är inte som i musikalvärlden. utan det kan gå månader emellan. Jag vet inte om de alls repar om de ska ta upp en föreställning igen, eller om folk bara förväntas kunna, minnas. Förmodligen det senare - tyska skådisar verkar vara väldigt professionella efter vad jag hört och nu sett.
Skådespelarna hade en enorm kroppskontroll, allt var exakt, nästan koreograferat, men utan att det var dansare eller dans eller nåt sånt - men jag tror de jobbade mycket med isolation, de använde bara den kroppsdel de ville använda, inte allt det andra av bara farten som det kanske ofta blir. Texten tuggades och spottades fram, viskades, skreks - jag förstod ju ingenting eftersom jag inte kan tyska, men det var stundtals väldigt musikaliskt, och det fanns hela tiden (nästan) en dynamik i det. Rytm, tempo, pauseringar, tonläge, styrka och så vidare. De verkade ha allt under kontroll, helt enkelt.
Kent (som alltså är vår lärare) pratade om att tyska skådespelare jobbar mycket brecthianskt, utan att ha en process eller utan att försöka visa något av sig själva. Skådespelarna tillhandahåller ett material för berättelsen.
Och det märktes ju. Sen hade jag problem med kvinnosynen eller då egentligen manssynen också i pjäsen. Jag vet inte. Hamnade i en lång diskussion med Kent om genus. Kanske stirrar jag mig blind på det, men när jag inte förstår orden och berättelsen kan jag ju bara gå på det jag ser. Och sen hör det kanske till historien - jag vet inte, jag är bara så trött på att se hur sex alltid är fatalt för kvinnor, jag är trött på att se kvinnor bli utskällda för att de haft sex, jag är trött på att se kvinnor dö för att de haft sex, jag är trött på att se män som bara bara bara vill ligga och kvinnor som bara bara bara vill älska. Jag är trött på combon medelåldersman + tonåring. Jag är trött på män som inte lyssnar på vad kvinnor säger.
Vissa av de här sakerna är ju inte FEL i sig, men grejen är att sammantaget blir det en bild som en blir påtryckt konstant och det ger mig en dålig smak i munnen, det gör mig ledsen och får mig att må dåligt ibland. Jag vill se andra bilder och andra berättelser. Jag behöver inte se att kvinnor alltid är starka och aldrig offer, men jag tycker att en kan vara offer på så himla många olika sätt.
Sen hade vi olika åsikter om ifall det var sexet som var det hon blev offer för eller om det handlade om våld - något som ändrar tolkningen ganska mycket. Men. Jag vet inte. Kanske var poängen att vi bara skulle titta på hantverket, tekniken. Jag tittade på berättelsen och förväntade mig något nytt, vilket kanske var naivt. Det är trots allt en asgammal berättelse.
En öl på det och sen i säng. Självklart sov jag dåligt - vaknade vid två och vid sex, och sen slumrade jag typ till halv åtta. Fick skypa med världens underbaraste killar på morgonen idag, och har nu avnjutit en jävligt god varm choklad på hostelets cafe medan jag väntar på att de andra ska vakna. Idag blir det museum och sen teater igen ikväll. Story of our trip, tror jag. Museum och teater!
Andra random observationer:
Det finns många snygga tyskar
Många tyskar ser väldigt tyska ut, tycker jag
Vi pratar om roliga saker i vår klass
Att resa tillsammans är ett bra sätt att lära känna varandra
Jävlar vad många coola små unika klädaffärer det finns här!
Currywurst verkar läskigt. Jag sparar det tills jag är full eller bakis
Ich bin ein Berliner!
Prioriteringar
Så kom min sambo hem och så glömde jag totalt bort bloggen! :D
Men ärligt talat så känns den plötsligt lite oviktig och allt annat mycket viktigare - det är mycket på gång den här veckan med vår namngivningsceremoni och allt.
Det är underbart att vara två igen, och A verkar både känna igen och ha saknat sin pappa - jag kanske övertolkar, men han var superglad att se honom, var fort okej med att vara nära honom, somnade på hans axel när han hade varit hemma i två timmar och lät sig bli tröstad av honom fast jag var i samma rum. Dessutom kröp A efter honom ut i hallen och hojtade oroligt när sambon skulle hämta något i sin väska - något A annars bara gör när jag lämnar rummet. Fint att se!
Sen är A ju såklart lite extra mammig i alla fall, och på nätterna är det bara jag som duger. Lite jobbigt, såklart, men å andra sidan känns det också fantastiskt när han sträcker ut armarna mot mig.
Annars läser jag The Hunger Games just nu och njuter mycket mer av böckerna än jag trodde. Är snart halvvägs genom tredje, så det är nästan slut - jag har sträckläst de här böckerna på ett sätt jag inte har gjort på länge. Eller, ja, så gott jag kunnat - det är ju inte samma sak att sträckläsa med en bebis. Men jag smygläser då och då, till As stora förtret.
De är bra. Kanske inte höjden av litterärt hantverk, men spännande, engagerande och med ett jäkla tempo! Jag gillar att böckerna fokuserar mer på sociala orättvisor, att den kvinnliga huvudpersonen är nästintill totalt ointresserad av skönhet och utseende (hon blev glad när håren på hennes ben växte ut igen! får vi se det i Hollywoodfilmen? wouldn't think so!), och att den kärlekstriangel som utvecklas mellan henne och två killar i hennes närhet iofs sporrar och motiverar många av hennes val, men samtidigt tar den inre kampen ofta baksätet till förmån för den yttre kampen - för rättvisa, frihet och ett värdigt liv.
Det är visserligen rätt vidriga och hemska böcker, men de är ändå ett fett bättre alternativ för unga läsare än, tja, vad ska vi säga? Twilight? ("titta, indianerna bor i ett fattigt reservat och de uberrika, ubervita vampyrerna i ett gigantiskt hus där de rullar sig i pengar när de inte jobbar på högstatusjobb eller ägnar ändlösa timmar åt att förverkliga sina intressen. Åååååh, stackars vampyrerna, de är såna outsiders")
Och även om Katniss Everdeen vill offra sig själv för diverse män hon tycker om, så inleder hon sin bana som frivilligt offer för att rädda sin lillasyster - konsekvent genom böckerna skyddar hon människor som BEHÖVER skyddas, som är svaga och hjälplösa, eller i alla fall mindre starka än henne, till skillnad från, tja, Bella Swan, som konsekvent försöker skydda en 100-årig, vansinnigt stark och snabb vampyr! LAME!
Ja. Host host. Twilight. The books you love to hate.
Det roligaste med Twilight är att min sambo varit tvungen att se alla fyra filmerna - den första pga mig, som tyckte det var snudd på nutidsorientering, de tre (fyra?) sista pga jobb. Haha! Han hatar dem med en brinnande intensitet, helt utan spår av guilty pleasure! Mycket roligt för mig, som har läst och upprörts av alla men i alla fall inte tvingats se filmerna. Förutom ettan. Som sagt, lite nutidsorientering är det allt....
Nej. Hunger Games. Stäng in Katniss Everdeen i ett rum med Bella Swan och se vem som kommer ut levande (båda två, Katniss skulle skydda Bella för att hon är så svag och patetisk - bättre att slänga in Edward i mixen, K skulle nog komma på något kreativt sätt att göra sig av med läskiga stalker-Edward).
Men ärligt talat så känns den plötsligt lite oviktig och allt annat mycket viktigare - det är mycket på gång den här veckan med vår namngivningsceremoni och allt.
Det är underbart att vara två igen, och A verkar både känna igen och ha saknat sin pappa - jag kanske övertolkar, men han var superglad att se honom, var fort okej med att vara nära honom, somnade på hans axel när han hade varit hemma i två timmar och lät sig bli tröstad av honom fast jag var i samma rum. Dessutom kröp A efter honom ut i hallen och hojtade oroligt när sambon skulle hämta något i sin väska - något A annars bara gör när jag lämnar rummet. Fint att se!
Sen är A ju såklart lite extra mammig i alla fall, och på nätterna är det bara jag som duger. Lite jobbigt, såklart, men å andra sidan känns det också fantastiskt när han sträcker ut armarna mot mig.
Annars läser jag The Hunger Games just nu och njuter mycket mer av böckerna än jag trodde. Är snart halvvägs genom tredje, så det är nästan slut - jag har sträckläst de här böckerna på ett sätt jag inte har gjort på länge. Eller, ja, så gott jag kunnat - det är ju inte samma sak att sträckläsa med en bebis. Men jag smygläser då och då, till As stora förtret.
De är bra. Kanske inte höjden av litterärt hantverk, men spännande, engagerande och med ett jäkla tempo! Jag gillar att böckerna fokuserar mer på sociala orättvisor, att den kvinnliga huvudpersonen är nästintill totalt ointresserad av skönhet och utseende (hon blev glad när håren på hennes ben växte ut igen! får vi se det i Hollywoodfilmen? wouldn't think so!), och att den kärlekstriangel som utvecklas mellan henne och två killar i hennes närhet iofs sporrar och motiverar många av hennes val, men samtidigt tar den inre kampen ofta baksätet till förmån för den yttre kampen - för rättvisa, frihet och ett värdigt liv.
Det är visserligen rätt vidriga och hemska böcker, men de är ändå ett fett bättre alternativ för unga läsare än, tja, vad ska vi säga? Twilight? ("titta, indianerna bor i ett fattigt reservat och de uberrika, ubervita vampyrerna i ett gigantiskt hus där de rullar sig i pengar när de inte jobbar på högstatusjobb eller ägnar ändlösa timmar åt att förverkliga sina intressen. Åååååh, stackars vampyrerna, de är såna outsiders")
Och även om Katniss Everdeen vill offra sig själv för diverse män hon tycker om, så inleder hon sin bana som frivilligt offer för att rädda sin lillasyster - konsekvent genom böckerna skyddar hon människor som BEHÖVER skyddas, som är svaga och hjälplösa, eller i alla fall mindre starka än henne, till skillnad från, tja, Bella Swan, som konsekvent försöker skydda en 100-årig, vansinnigt stark och snabb vampyr! LAME!
Ja. Host host. Twilight. The books you love to hate.
Det roligaste med Twilight är att min sambo varit tvungen att se alla fyra filmerna - den första pga mig, som tyckte det var snudd på nutidsorientering, de tre (fyra?) sista pga jobb. Haha! Han hatar dem med en brinnande intensitet, helt utan spår av guilty pleasure! Mycket roligt för mig, som har läst och upprörts av alla men i alla fall inte tvingats se filmerna. Förutom ettan. Som sagt, lite nutidsorientering är det allt....
Nej. Hunger Games. Stäng in Katniss Everdeen i ett rum med Bella Swan och se vem som kommer ut levande (båda två, Katniss skulle skydda Bella för att hon är så svag och patetisk - bättre att slänga in Edward i mixen, K skulle nog komma på något kreativt sätt att göra sig av med läskiga stalker-Edward).
Superwoman
Olika människor har olika standards. Jag har just bakat bröd och känner mig som Superwoman! Inte för att det är så svårt eller för att jag tror att jag inte kan, bara för att jag gör det. Eller nåt. Det känns gött i alla fall. Nu ska jag ta mig en nybakad bulle med sylt, ost och ett glas mjölk!
Preppa preppa preppa
Namngivningsceremoni för A nästa lördag. Alltså om en vecka. Alltså... gah.... Tur att jag har ett par redigt fina föräldrar som hjälper till att planera och organisera och fixa allt. Och på måndag kommer sambon hem och är redo att sättas i arbete. Hoppas jag ^^
Det kommer bli en fin dag, hoppas jag. Och i veckan ska jag göra roliga saker som att köpa en snygg outfit till A, och kanske t.om. en till mig själv (eller så kör jag på gravidklänningen från Paola Maria som jag haft på typ alla stora tillställningar det senaste året. Den funkar fortfarande, märkligt nog, och är det snyggaste plagg jag äger).
Det kommer bli en fin dag, hoppas jag. Och i veckan ska jag göra roliga saker som att köpa en snygg outfit till A, och kanske t.om. en till mig själv (eller så kör jag på gravidklänningen från Paola Maria som jag haft på typ alla stora tillställningar det senaste året. Den funkar fortfarande, märkligt nog, och är det snyggaste plagg jag äger).
På onsdag går jag till Big Hair Mama, en ekologisk frisör här i Malmö och klipper mig. Förmodligen sidecut och kanske något roligt på andra sidan med. Sen tänkte jag hennafärga det, vill inte stoppa i mer kemikalier i håret eftersom jag fortfarande ammar. Ska bli spännande - jag vill va en tuff morsa, med coolt rött hår, inte bara en vanlig morsa, med trött råttfärgat hår i en slarvig tofs (alltså, jag fattar ju också att jag kommer att bli en morsa med trött coolt rött hår i en slarvig tofs, men whatever).
Långt rött är rätt på mig, men kort tufft är inte dumt det heller.
Typ 2010 tror jag, fotad av Nadja Jonasdotter
2007 (? så länge sen? herrrrrregud vad gammal jag är!) Jag ser ut som min lillebrorsa, men på ett snyggt sätt ;)
Världens bästa eller vadå?
Tur att man har en pappa som spontanåker till närmsta affär för att köpa glass. Det är en större bedrift här ute på åkern än vad det låter som... ^^
Dagens roliga
och tidiga morgnar.
Jepp. A vaknade 22.30, 1, 3.40 och sen vaknade vi för dagen vid 6.30. Det är inte nådigt. Så idag rockar jag urvriden-trasa-looken!
Ah. C'est la vie. Vi ska åka till Ystad idag med några andra mammor och gå på barnvagnspromenader, äta glass (det är min plan i alla fall) och ha det allmänt mysigt. Det blir nog fint!
Ah. C'est la vie. Vi ska åka till Ystad idag med några andra mammor och gå på barnvagnspromenader, äta glass (det är min plan i alla fall) och ha det allmänt mysigt. Det blir nog fint!
Drömmer
Det här sitter jag och drömmer om just nu. Sista minuten-resor och whatnot. Sol och värme och semester och inga stora fester att planera. Mmmmmmmmmm.....
Socialiserar
I fredags med Susanna och hennes lillis, igår med mina föräldrar, idag med Maria och fina Matilda från TTP som jag inte träffat på rätt exakt ett år. Veckan som kommer bjuder förhoppningsvis på både Emmeli och minibebis, Louise, mammapromenix med Erika och Jennie och kanske något mer!
Har knappt träffat mina vänner under hela sommaren, har gömt mig hos föräldrar och svärföräldrar (eller som vi säger, parents out of law!), så det här känns härligt. Många fina vänner. Många fina stunder.
Har knappt träffat mina vänner under hela sommaren, har gömt mig hos föräldrar och svärföräldrar (eller som vi säger, parents out of law!), så det här känns härligt. Många fina vänner. Många fina stunder.
Tidshopp
så blir det såna där skutt ibland. jag gillar verkligen inte att blogga när saker och ting liksom bara läggs på hög - plötsligt känns det som när du har tänkt i århundraden att du ska säga t.ex. förlåt till en person, och det inte blir av. så går du och bär på det där förlåtet och det blir tyngre och tyngre tills du kommer fram till att det är lika bra att ge upp, för det kommer aldrig att hända ändå.
Fast, det är inte så att jag just nu är lessen för att jag inte sagt förlåt till någon. Det var bara en liknelse, poängen var bara att jag inte riktigt haft tid att blogga och då känns det plötsligt som att det fanns för mycket att säga och...
varför använder jag en liknelse om jag sen ska förklara den explicit? i'm a funny girl.
imorgon ska jag till IKEA och mysa med mina föräldrar (separat, eller, jag ska till IKEA med pappa men myset blir nog snarare efteråt. IKEA är inte världens mysställe). På söndag ska jag förhoppningsvis träffa två sköna donnor på M. Också separat.
Fast, det är inte så att jag just nu är lessen för att jag inte sagt förlåt till någon. Det var bara en liknelse, poängen var bara att jag inte riktigt haft tid att blogga och då känns det plötsligt som att det fanns för mycket att säga och...
varför använder jag en liknelse om jag sen ska förklara den explicit? i'm a funny girl.
imorgon ska jag till IKEA och mysa med mina föräldrar (separat, eller, jag ska till IKEA med pappa men myset blir nog snarare efteråt. IKEA är inte världens mysställe). På söndag ska jag förhoppningsvis träffa två sköna donnor på M. Också separat.
cumbria!
Ar i Cumbria, England och halsar pa sambons foraldrar. So far very nice! Ar jatteglad att jag har en sa bra relation till dem att det kanns helt naturligt att vara har och halsa pa dem sjalv (fast jag e ju inte sjalv - A e ju med saklart).
Reality: Gräsänka
Jahapp, då var man ensamstående mamma i fem veckor. Fast det är ju inte alls samma sak - jag kommer att tuffa runt rätt mycket mellan mina föräldrar, min sambos föräldrar och knappt ha tid att vara ensam och sakna, för att inte tala om vara ensam och försöka laga mat samtidigt som A gråter och bajsar på sig.
Det är ju inte samma sak att vara själv i några veckor som att vara själv alltid, men det kommer nog ändå att bli rätt hårt. Vi får se.
Förresten kollade jag upp gräsänka, och ordet kom från början från unga tjejer som blev förförda, ofta ute i naturen, och sen lämnade (eller där det inte ledde till ett förhållande). Sen kom det att betyda tillfälligt lämnad. Enligt Wikipedia i alla fall.
Det är ju inte samma sak att vara själv i några veckor som att vara själv alltid, men det kommer nog ändå att bli rätt hårt. Vi får se.
Förresten kollade jag upp gräsänka, och ordet kom från början från unga tjejer som blev förförda, ofta ute i naturen, och sen lämnade (eller där det inte ledde till ett förhållande). Sen kom det att betyda tillfälligt lämnad. Enligt Wikipedia i alla fall.
Åh jag vill!
Nu öser regnet ner utanför fönstret. Jag vill åka bort, till någonstans där det är varmt.
Minns Korfu-resan för snart 4 år sen, hur avslappnade vi var då. Det var vår första semester, och jag minns den som fantastisk. Det var varmt, vi hade inget som stressade oss (eller, ja, Frasers baggage hamnade lite fel, men han klarade sig på lite nödinköpta kläder), vi höll fortfarande på att lära känna varandra. Vi åt och drack så jäkla mycket gott, åkte på båttur, besökte Corfu Town och kollade in fortet, åt glass varje dag, kollade på fotboll (!), läste och hittade på nonsenshistorier när vi fick det tråkigt (Mabimbo, the gay dog).
Jag vill åka till Grekland igen. Eller Portugal, som vi funderat lite på. Någonstans där det är varmt och soligt.
Minns Korfu-resan för snart 4 år sen, hur avslappnade vi var då. Det var vår första semester, och jag minns den som fantastisk. Det var varmt, vi hade inget som stressade oss (eller, ja, Frasers baggage hamnade lite fel, men han klarade sig på lite nödinköpta kläder), vi höll fortfarande på att lära känna varandra. Vi åt och drack så jäkla mycket gott, åkte på båttur, besökte Corfu Town och kollade in fortet, åt glass varje dag, kollade på fotboll (!), läste och hittade på nonsenshistorier när vi fick det tråkigt (Mabimbo, the gay dog).
Jag vill åka till Grekland igen. Eller Portugal, som vi funderat lite på. Någonstans där det är varmt och soligt.
Helt själviskt. Men det ska vi inte. Lillen fixar inte så mycket hetta, så det blir nog inga solsemestrar på ett tag tror jag - känns onödigt och lite småtaskigt. Men jag hoppas hoppas hoppas på att vi i augusti, när Fraser är hemma igen, ska känna att vi har ekonomin till att dra iväg på en liten kortis någonstans. Vet inte vart. Någonstans där det är barnvänligt och vi kan njuta.
