Prioriteringar
Så kom min sambo hem och så glömde jag totalt bort bloggen! :D
Men ärligt talat så känns den plötsligt lite oviktig och allt annat mycket viktigare - det är mycket på gång den här veckan med vår namngivningsceremoni och allt.
Det är underbart att vara två igen, och A verkar både känna igen och ha saknat sin pappa - jag kanske övertolkar, men han var superglad att se honom, var fort okej med att vara nära honom, somnade på hans axel när han hade varit hemma i två timmar och lät sig bli tröstad av honom fast jag var i samma rum. Dessutom kröp A efter honom ut i hallen och hojtade oroligt när sambon skulle hämta något i sin väska - något A annars bara gör när jag lämnar rummet. Fint att se!
Sen är A ju såklart lite extra mammig i alla fall, och på nätterna är det bara jag som duger. Lite jobbigt, såklart, men å andra sidan känns det också fantastiskt när han sträcker ut armarna mot mig.
Annars läser jag The Hunger Games just nu och njuter mycket mer av böckerna än jag trodde. Är snart halvvägs genom tredje, så det är nästan slut - jag har sträckläst de här böckerna på ett sätt jag inte har gjort på länge. Eller, ja, så gott jag kunnat - det är ju inte samma sak att sträckläsa med en bebis. Men jag smygläser då och då, till As stora förtret.
De är bra. Kanske inte höjden av litterärt hantverk, men spännande, engagerande och med ett jäkla tempo! Jag gillar att böckerna fokuserar mer på sociala orättvisor, att den kvinnliga huvudpersonen är nästintill totalt ointresserad av skönhet och utseende (hon blev glad när håren på hennes ben växte ut igen! får vi se det i Hollywoodfilmen? wouldn't think so!), och att den kärlekstriangel som utvecklas mellan henne och två killar i hennes närhet iofs sporrar och motiverar många av hennes val, men samtidigt tar den inre kampen ofta baksätet till förmån för den yttre kampen - för rättvisa, frihet och ett värdigt liv.
Det är visserligen rätt vidriga och hemska böcker, men de är ändå ett fett bättre alternativ för unga läsare än, tja, vad ska vi säga? Twilight? ("titta, indianerna bor i ett fattigt reservat och de uberrika, ubervita vampyrerna i ett gigantiskt hus där de rullar sig i pengar när de inte jobbar på högstatusjobb eller ägnar ändlösa timmar åt att förverkliga sina intressen. Åååååh, stackars vampyrerna, de är såna outsiders")
Och även om Katniss Everdeen vill offra sig själv för diverse män hon tycker om, så inleder hon sin bana som frivilligt offer för att rädda sin lillasyster - konsekvent genom böckerna skyddar hon människor som BEHÖVER skyddas, som är svaga och hjälplösa, eller i alla fall mindre starka än henne, till skillnad från, tja, Bella Swan, som konsekvent försöker skydda en 100-årig, vansinnigt stark och snabb vampyr! LAME!
Ja. Host host. Twilight. The books you love to hate.
Det roligaste med Twilight är att min sambo varit tvungen att se alla fyra filmerna - den första pga mig, som tyckte det var snudd på nutidsorientering, de tre (fyra?) sista pga jobb. Haha! Han hatar dem med en brinnande intensitet, helt utan spår av guilty pleasure! Mycket roligt för mig, som har läst och upprörts av alla men i alla fall inte tvingats se filmerna. Förutom ettan. Som sagt, lite nutidsorientering är det allt....
Nej. Hunger Games. Stäng in Katniss Everdeen i ett rum med Bella Swan och se vem som kommer ut levande (båda två, Katniss skulle skydda Bella för att hon är så svag och patetisk - bättre att slänga in Edward i mixen, K skulle nog komma på något kreativt sätt att göra sig av med läskiga stalker-Edward).
Men ärligt talat så känns den plötsligt lite oviktig och allt annat mycket viktigare - det är mycket på gång den här veckan med vår namngivningsceremoni och allt.
Det är underbart att vara två igen, och A verkar både känna igen och ha saknat sin pappa - jag kanske övertolkar, men han var superglad att se honom, var fort okej med att vara nära honom, somnade på hans axel när han hade varit hemma i två timmar och lät sig bli tröstad av honom fast jag var i samma rum. Dessutom kröp A efter honom ut i hallen och hojtade oroligt när sambon skulle hämta något i sin väska - något A annars bara gör när jag lämnar rummet. Fint att se!
Sen är A ju såklart lite extra mammig i alla fall, och på nätterna är det bara jag som duger. Lite jobbigt, såklart, men å andra sidan känns det också fantastiskt när han sträcker ut armarna mot mig.
Annars läser jag The Hunger Games just nu och njuter mycket mer av böckerna än jag trodde. Är snart halvvägs genom tredje, så det är nästan slut - jag har sträckläst de här böckerna på ett sätt jag inte har gjort på länge. Eller, ja, så gott jag kunnat - det är ju inte samma sak att sträckläsa med en bebis. Men jag smygläser då och då, till As stora förtret.
De är bra. Kanske inte höjden av litterärt hantverk, men spännande, engagerande och med ett jäkla tempo! Jag gillar att böckerna fokuserar mer på sociala orättvisor, att den kvinnliga huvudpersonen är nästintill totalt ointresserad av skönhet och utseende (hon blev glad när håren på hennes ben växte ut igen! får vi se det i Hollywoodfilmen? wouldn't think so!), och att den kärlekstriangel som utvecklas mellan henne och två killar i hennes närhet iofs sporrar och motiverar många av hennes val, men samtidigt tar den inre kampen ofta baksätet till förmån för den yttre kampen - för rättvisa, frihet och ett värdigt liv.
Det är visserligen rätt vidriga och hemska böcker, men de är ändå ett fett bättre alternativ för unga läsare än, tja, vad ska vi säga? Twilight? ("titta, indianerna bor i ett fattigt reservat och de uberrika, ubervita vampyrerna i ett gigantiskt hus där de rullar sig i pengar när de inte jobbar på högstatusjobb eller ägnar ändlösa timmar åt att förverkliga sina intressen. Åååååh, stackars vampyrerna, de är såna outsiders")
Och även om Katniss Everdeen vill offra sig själv för diverse män hon tycker om, så inleder hon sin bana som frivilligt offer för att rädda sin lillasyster - konsekvent genom böckerna skyddar hon människor som BEHÖVER skyddas, som är svaga och hjälplösa, eller i alla fall mindre starka än henne, till skillnad från, tja, Bella Swan, som konsekvent försöker skydda en 100-årig, vansinnigt stark och snabb vampyr! LAME!
Ja. Host host. Twilight. The books you love to hate.
Det roligaste med Twilight är att min sambo varit tvungen att se alla fyra filmerna - den första pga mig, som tyckte det var snudd på nutidsorientering, de tre (fyra?) sista pga jobb. Haha! Han hatar dem med en brinnande intensitet, helt utan spår av guilty pleasure! Mycket roligt för mig, som har läst och upprörts av alla men i alla fall inte tvingats se filmerna. Förutom ettan. Som sagt, lite nutidsorientering är det allt....
Nej. Hunger Games. Stäng in Katniss Everdeen i ett rum med Bella Swan och se vem som kommer ut levande (båda två, Katniss skulle skydda Bella för att hon är så svag och patetisk - bättre att slänga in Edward i mixen, K skulle nog komma på något kreativt sätt att göra sig av med läskiga stalker-Edward).
Superwoman
Olika människor har olika standards. Jag har just bakat bröd och känner mig som Superwoman! Inte för att det är så svårt eller för att jag tror att jag inte kan, bara för att jag gör det. Eller nåt. Det känns gött i alla fall. Nu ska jag ta mig en nybakad bulle med sylt, ost och ett glas mjölk!
Städar inför namngivningsceremonin
Preppa preppa preppa
Namngivningsceremoni för A nästa lördag. Alltså om en vecka. Alltså... gah.... Tur att jag har ett par redigt fina föräldrar som hjälper till att planera och organisera och fixa allt. Och på måndag kommer sambon hem och är redo att sättas i arbete. Hoppas jag ^^
Det kommer bli en fin dag, hoppas jag. Och i veckan ska jag göra roliga saker som att köpa en snygg outfit till A, och kanske t.om. en till mig själv (eller så kör jag på gravidklänningen från Paola Maria som jag haft på typ alla stora tillställningar det senaste året. Den funkar fortfarande, märkligt nog, och är det snyggaste plagg jag äger).
Det kommer bli en fin dag, hoppas jag. Och i veckan ska jag göra roliga saker som att köpa en snygg outfit till A, och kanske t.om. en till mig själv (eller så kör jag på gravidklänningen från Paola Maria som jag haft på typ alla stora tillställningar det senaste året. Den funkar fortfarande, märkligt nog, och är det snyggaste plagg jag äger).
På onsdag går jag till Big Hair Mama, en ekologisk frisör här i Malmö och klipper mig. Förmodligen sidecut och kanske något roligt på andra sidan med. Sen tänkte jag hennafärga det, vill inte stoppa i mer kemikalier i håret eftersom jag fortfarande ammar. Ska bli spännande - jag vill va en tuff morsa, med coolt rött hår, inte bara en vanlig morsa, med trött råttfärgat hår i en slarvig tofs (alltså, jag fattar ju också att jag kommer att bli en morsa med trött coolt rött hår i en slarvig tofs, men whatever).
Långt rött är rätt på mig, men kort tufft är inte dumt det heller.
Typ 2010 tror jag, fotad av Nadja Jonasdotter
2007 (? så länge sen? herrrrrregud vad gammal jag är!) Jag ser ut som min lillebrorsa, men på ett snyggt sätt ;)
Världens bästa eller vadå?
Tur att man har en pappa som spontanåker till närmsta affär för att köpa glass. Det är en större bedrift här ute på åkern än vad det låter som... ^^
Till alla sjuksköterskor
Bianca Kronlöf heter en cool och multibegåvad tjej som nyligen gick ut Teaterhögskolan i Göteborg. Många har säkert sett hennes "shit snubbar says" videor (har ni inte det så sök på youtube - shit snubbar says to feminister är en bra startpunkt!). Den här videon har hon tecknat till alla sjuksköterskor som sliter på för löjligt låga löner runt om i vårt land.
Och SD gör bort sig igen
Jag vill inte länka till artikeln, eller ens dela. Den är lätt att hitta ändå - Expo har skrivit om nån lokal SD-ordförande ngnstans som har sagt helt vidriga - och allmänt ologiska - saker om homosexuella. Det blir så tydligt, gång på gång på gång hur verklighetsfrånvända Sverigedemokraterna är. Så¨pinsamt, så oerhört pinsamt det är att vi har ett parti i riksdagen som säger såna saker om en tiondel (EN TIONDEL) av världens befolkning, som tycker att vi ska ha dödstraff och som framförallt fortsätter att skylla allt på invandringen!
Under Pride-veckan och allt. Skäms på dej, dumma SD-politiker vars namn jag inte orkar lägga på minnet!
Stolt mamma!
Ally "gick på pottan" igår för första gången! Alltså inte sådär frivilligt och själv som det låter som, men jag satte honom på pottan efter middagen, och höll en bok framför honom så han kunde titta i den (dvs skulle vara intresserad av att stanna kvar). Och det funkade!
Innan har jag testat att hålla honom över toan ibland, vilket funkade till en början, men nu tycker han att det är obehagligt och bara vrider sig och vill komma loss, så det funkar inte.
Grejen är, förutom att jag tror att det är bra att han vänjer sig vid pottan innan det är no-nappie-time, att han just nu som jag nämnt innan bara kryper runt och vägrar ligga stilla när det är blöjbyte. Och vid bajsblöjor kan det bli rätt... stökigt. Så om han kan sitta på pottan istället blir allting mycket lättare. Hoppas det håller i sig - än så länge är det ju bara en gång.
Innan har jag testat att hålla honom över toan ibland, vilket funkade till en början, men nu tycker han att det är obehagligt och bara vrider sig och vill komma loss, så det funkar inte.
Grejen är, förutom att jag tror att det är bra att han vänjer sig vid pottan innan det är no-nappie-time, att han just nu som jag nämnt innan bara kryper runt och vägrar ligga stilla när det är blöjbyte. Och vid bajsblöjor kan det bli rätt... stökigt. Så om han kan sitta på pottan istället blir allting mycket lättare. Hoppas det håller i sig - än så länge är det ju bara en gång.
Dagens roliga
Blöjor
Gissa hur kul det är att byta blöja på någon som vägrar ligga stilla och bara kryper omkring?
Ja, typ så kul.
och tidiga morgnar.
Jepp. A vaknade 22.30, 1, 3.40 och sen vaknade vi för dagen vid 6.30. Det är inte nådigt. Så idag rockar jag urvriden-trasa-looken!
Ah. C'est la vie. Vi ska åka till Ystad idag med några andra mammor och gå på barnvagnspromenader, äta glass (det är min plan i alla fall) och ha det allmänt mysigt. Det blir nog fint!
Ah. C'est la vie. Vi ska åka till Ystad idag med några andra mammor och gå på barnvagnspromenader, äta glass (det är min plan i alla fall) och ha det allmänt mysigt. Det blir nog fint!
Små små varelser...
Blahblahblahblah låter det här hemma dagarna i ända nu. Jag undrar om han tycker att jag pratar för mycket?
Själv tycker jag att jag pratar för lite. Jag längtar tills A kan säga ord, även om det bara är enstaka, för att det ska bli lättare för mig att prata. Just nu försöker jag, men ibland händer det så mycket inne i mitt huvud att jag glömmer artikulationen och plötsligt inser jag att det varit tyst ett bra tag. Jag vill fylla A.s liv med ord och sång. Det kommer. Det händer. Det är okej.
Blahblahblahblah. Han skäller liksom, alltså inte som en hund utan som en arg person. Högt, hårt och med arg röst och arga händer, men ofta med ett leende, eller i alla fall inget argt ansikte. Min lilla underbaring. Han testar lungorna, skådespelar, låtsas och leker. Vi leker tittut så himla mycket, men nu är det han som tittutar och jag som blir överraskad. 
Igår träffade jag en månadsgammal bebis. Han var så liten! Så skör! Jag kunde inte förstå att A har varit så liten, men det har han ju. Exakt så liten, t.om. Jag fick hålla, och jag lyfte nästan från marken när jag tog emot den lilla människan - han vägde ju nästan ingenting. 4 kilo, jämfört med min klump på 10. Det är ingenting. Det är så litet. Och jag ville ha en till - såklart! En liten liten en.
Inte än på några år. Men samtidigt tänkte jag att händer det så händer det ju. Faktiskt.
Ah, well. Det vore skönt att bara byta blöja på en bebis. Bara amma ett barn.
Och apropå amning - jag är nyfiken på att se hur länge jag kan hålla igång amningen. Det känns som att det inte direkt handlar om några större mängder mjölk nu. Oftast inga långa amningstunder. Jag försöker ta bort en eller båda amningsstunderna på dan nu - eller försöker och försöker - jag tror det skulle gå hur bra som helst om jag själv inte var lat och ammade för att få A att somna. Idag ammade vi en gång på dan, och på eftermiddagen somnade han i selen. Igår ammade jag inte förräns vid 17-tiden.
Andra dagar så är det typ amning nån gång tidigt på morgonen, runt 5-6, sen igen vid 9, sen vid 14-15tiden, sen vid 19 och sen x antal gånger på natten beroende på vilken form han är i. Senaste tiden har det nog varit typ tre gånger per natt i alla fall. Det stör mig lite, framförallt nu när jag är själv (menbaratillspåmåndagohherregudvadjaglängtar), för jag blir så jäkla trött. Jag har inget emot att amma en gång på natten, så länge han vill ha det. Jag har inget emot - än så länge - att vara en mänsklig napp, om det är det han behöver och vill. Fast det låter så hårt. Jag känner mig inte som en napp. Jag känner att vi har ett samspel. Speciellt på morgnarna i sängen, när jag är lite halvvaken och han helvaken, och han kastar sig mot mina bröst med öppen mun - haha, det är hur läskigt som helst, men ganska kul också!
We're a team. A good one.
Tankeström. Tankestorm. Jag känner mig på gränsen till kreativ. I höst, då ska jag ta tillvara såna ögonblick och faktiskt göra något. I höst kan jag lämpa över A på hans pappa och säga "Nu ska jag skriva ett tag, hejdå!" eller något annat klatschigt. Det gör ont i mig när jag tänker på att jag ska lämna honom långa stunder i taget, flera dagar i veckan - kanske varje dag ibland! - samtidigt längtar jag också. Efter en annan slags tillvaro, efter att få andra behov tillfredsställda och andra förmågor utmanade. Det är en balansgång. Mellan självförverkligande och barnförverkligande. Mellan att ge mig själv det jag behöver och ge A det han behöver.
Nu däremot är jag trött, och behöver sova. Inte skapa. Inte idag. Så. Godnatt.
