Prioriteringar
Så kom min sambo hem och så glömde jag totalt bort bloggen! :D
Men ärligt talat så känns den plötsligt lite oviktig och allt annat mycket viktigare - det är mycket på gång den här veckan med vår namngivningsceremoni och allt.
Det är underbart att vara två igen, och A verkar både känna igen och ha saknat sin pappa - jag kanske övertolkar, men han var superglad att se honom, var fort okej med att vara nära honom, somnade på hans axel när han hade varit hemma i två timmar och lät sig bli tröstad av honom fast jag var i samma rum. Dessutom kröp A efter honom ut i hallen och hojtade oroligt när sambon skulle hämta något i sin väska - något A annars bara gör när jag lämnar rummet. Fint att se!
Sen är A ju såklart lite extra mammig i alla fall, och på nätterna är det bara jag som duger. Lite jobbigt, såklart, men å andra sidan känns det också fantastiskt när han sträcker ut armarna mot mig.
Annars läser jag The Hunger Games just nu och njuter mycket mer av böckerna än jag trodde. Är snart halvvägs genom tredje, så det är nästan slut - jag har sträckläst de här böckerna på ett sätt jag inte har gjort på länge. Eller, ja, så gott jag kunnat - det är ju inte samma sak att sträckläsa med en bebis. Men jag smygläser då och då, till As stora förtret.
De är bra. Kanske inte höjden av litterärt hantverk, men spännande, engagerande och med ett jäkla tempo! Jag gillar att böckerna fokuserar mer på sociala orättvisor, att den kvinnliga huvudpersonen är nästintill totalt ointresserad av skönhet och utseende (hon blev glad när håren på hennes ben växte ut igen! får vi se det i Hollywoodfilmen? wouldn't think so!), och att den kärlekstriangel som utvecklas mellan henne och två killar i hennes närhet iofs sporrar och motiverar många av hennes val, men samtidigt tar den inre kampen ofta baksätet till förmån för den yttre kampen - för rättvisa, frihet och ett värdigt liv.
Det är visserligen rätt vidriga och hemska böcker, men de är ändå ett fett bättre alternativ för unga läsare än, tja, vad ska vi säga? Twilight? ("titta, indianerna bor i ett fattigt reservat och de uberrika, ubervita vampyrerna i ett gigantiskt hus där de rullar sig i pengar när de inte jobbar på högstatusjobb eller ägnar ändlösa timmar åt att förverkliga sina intressen. Åååååh, stackars vampyrerna, de är såna outsiders")
Och även om Katniss Everdeen vill offra sig själv för diverse män hon tycker om, så inleder hon sin bana som frivilligt offer för att rädda sin lillasyster - konsekvent genom böckerna skyddar hon människor som BEHÖVER skyddas, som är svaga och hjälplösa, eller i alla fall mindre starka än henne, till skillnad från, tja, Bella Swan, som konsekvent försöker skydda en 100-årig, vansinnigt stark och snabb vampyr! LAME!
Ja. Host host. Twilight. The books you love to hate.
Det roligaste med Twilight är att min sambo varit tvungen att se alla fyra filmerna - den första pga mig, som tyckte det var snudd på nutidsorientering, de tre (fyra?) sista pga jobb. Haha! Han hatar dem med en brinnande intensitet, helt utan spår av guilty pleasure! Mycket roligt för mig, som har läst och upprörts av alla men i alla fall inte tvingats se filmerna. Förutom ettan. Som sagt, lite nutidsorientering är det allt....
Nej. Hunger Games. Stäng in Katniss Everdeen i ett rum med Bella Swan och se vem som kommer ut levande (båda två, Katniss skulle skydda Bella för att hon är så svag och patetisk - bättre att slänga in Edward i mixen, K skulle nog komma på något kreativt sätt att göra sig av med läskiga stalker-Edward).
Men ärligt talat så känns den plötsligt lite oviktig och allt annat mycket viktigare - det är mycket på gång den här veckan med vår namngivningsceremoni och allt.
Det är underbart att vara två igen, och A verkar både känna igen och ha saknat sin pappa - jag kanske övertolkar, men han var superglad att se honom, var fort okej med att vara nära honom, somnade på hans axel när han hade varit hemma i två timmar och lät sig bli tröstad av honom fast jag var i samma rum. Dessutom kröp A efter honom ut i hallen och hojtade oroligt när sambon skulle hämta något i sin väska - något A annars bara gör när jag lämnar rummet. Fint att se!
Sen är A ju såklart lite extra mammig i alla fall, och på nätterna är det bara jag som duger. Lite jobbigt, såklart, men å andra sidan känns det också fantastiskt när han sträcker ut armarna mot mig.
Annars läser jag The Hunger Games just nu och njuter mycket mer av böckerna än jag trodde. Är snart halvvägs genom tredje, så det är nästan slut - jag har sträckläst de här böckerna på ett sätt jag inte har gjort på länge. Eller, ja, så gott jag kunnat - det är ju inte samma sak att sträckläsa med en bebis. Men jag smygläser då och då, till As stora förtret.
De är bra. Kanske inte höjden av litterärt hantverk, men spännande, engagerande och med ett jäkla tempo! Jag gillar att böckerna fokuserar mer på sociala orättvisor, att den kvinnliga huvudpersonen är nästintill totalt ointresserad av skönhet och utseende (hon blev glad när håren på hennes ben växte ut igen! får vi se det i Hollywoodfilmen? wouldn't think so!), och att den kärlekstriangel som utvecklas mellan henne och två killar i hennes närhet iofs sporrar och motiverar många av hennes val, men samtidigt tar den inre kampen ofta baksätet till förmån för den yttre kampen - för rättvisa, frihet och ett värdigt liv.
Det är visserligen rätt vidriga och hemska böcker, men de är ändå ett fett bättre alternativ för unga läsare än, tja, vad ska vi säga? Twilight? ("titta, indianerna bor i ett fattigt reservat och de uberrika, ubervita vampyrerna i ett gigantiskt hus där de rullar sig i pengar när de inte jobbar på högstatusjobb eller ägnar ändlösa timmar åt att förverkliga sina intressen. Åååååh, stackars vampyrerna, de är såna outsiders")
Och även om Katniss Everdeen vill offra sig själv för diverse män hon tycker om, så inleder hon sin bana som frivilligt offer för att rädda sin lillasyster - konsekvent genom böckerna skyddar hon människor som BEHÖVER skyddas, som är svaga och hjälplösa, eller i alla fall mindre starka än henne, till skillnad från, tja, Bella Swan, som konsekvent försöker skydda en 100-årig, vansinnigt stark och snabb vampyr! LAME!
Ja. Host host. Twilight. The books you love to hate.
Det roligaste med Twilight är att min sambo varit tvungen att se alla fyra filmerna - den första pga mig, som tyckte det var snudd på nutidsorientering, de tre (fyra?) sista pga jobb. Haha! Han hatar dem med en brinnande intensitet, helt utan spår av guilty pleasure! Mycket roligt för mig, som har läst och upprörts av alla men i alla fall inte tvingats se filmerna. Förutom ettan. Som sagt, lite nutidsorientering är det allt....
Nej. Hunger Games. Stäng in Katniss Everdeen i ett rum med Bella Swan och se vem som kommer ut levande (båda två, Katniss skulle skydda Bella för att hon är så svag och patetisk - bättre att slänga in Edward i mixen, K skulle nog komma på något kreativt sätt att göra sig av med läskiga stalker-Edward).
Kommentarer
Trackback
