Könsneutral uppfostran del 2 och faran med en kompensatorisk pedagogik
Men alltså samtidigt tänker jag att det finns en stor risk att en kompensatorisk pedagogik kan bli minst lika skadlig för jämställdhet som en "vanlig" pedagogik som inte är genusmedveten alls. På Pride 2011 lyssnade jag på ett föredrag om barn och normer, där personen som pratade (attans, kommer inte ihåg vad hen hette!) menade att vuxna ofta applicerar sina normer på barnen. Att yttra sig om vad ett barn "borde" göra sänder också signaler om vad barnet inte borde göra. Att försöka lyfta ett område görs ibland genom att skuldbelägga barnet för att det inte gör det, eller genom att omedvetet sänka det (typ "du kan väl leka med dockor du med, fast du är kille" eller nåt).
Det är svårt. Det är så himla många fällor. Som överlag att prata om utseende. Ska jag säga att A är fin och söt för att motverka alla tuff och cool han kommer få från andra, eller ska jag försöka undvika att prata om utseende alls för att inte bidra till att bygga en utseendefixerad värld för mitt barn. Att välja mellan två normer ("fin" och "tuff") gör ju att en nästan automatiskt lyfter en och sänker en. Bättre då att försöka gå utanför normerna totalt. Då blir det kanske könsneutralt igen.
Nätkärlek <3
Här finns tips på vad du kan göra för att motverka näthatet!
Och bilden är snodd av LadyDahmer som i sin tur har modifierat den från Jesper Erikssons ursprungliga bild.
Män som näthatar kvinnor
Kollar på Svt Debatt, "Män som näthatar kvinnor". Alltså, det är så sjukt! Jag förstår inte hur man kan skriva såna saker till andra människor, överlag. Speciellt inte om man inte skulle kunna säga det på riktigt. Yttrandefrihet?
Är det yttrandefrihet att få vräka ur sig vilka hotfulla och kränkande ord som helst? Är det verkligen ett så starkt behov? Vad får en ut av det? Jävla maktmissbruk. Bara för att de kan gömma sig bakom en skärm.
Är det yttrandefrihet att få vräka ur sig vilka hotfulla och kränkande ord som helst? Är det verkligen ett så starkt behov? Vad får en ut av det? Jävla maktmissbruk. Bara för att de kan gömma sig bakom en skärm.
Började plötsligt...
kika på Mastersutbildningar utomlands. Inga fasta planer på något, bara kul att plötsligt tänka sig att jag har möjligheten!
En kass start
Har verkligen inte varit en bra start på mammaledigheten, Men från och med nästa vecka blir det bättre! A är frisk nog att gå till öppnis igen, och förhoppningsvis blir vädret snäppet mildare så att vi kan cykla lite.
Framförallt måste jag ta mig till bibblan. Med undantag för min sträck-om-läsning av Hunger Games har jag inte läst en skönlitterär bok på typ flera månader. Inte haft tiden, inte haft energin. Inte haft böckerna! Jag måste hitta läslusten igen. Saknar den.
Och planera våren. Jag ska till Uppsala på Queerseminarium den 15.e april, och presentera min C-uppsats, men dessutom borde vi ta oss till Cumbria och hälsa på As farmor och farfar. Och både jag och F vill ha en minibreak. Åka iväg varsin helg, själva, träffa kompisar, gå på teater. Det är för tidigt att lämna A en hel helg, tycker jag, men däremot har vi inte så mkt emot att ta hand om allt en helg medan den andra får en liten semester, så länge det går år båda hållen.
Jag skulle vilja göra en till Berlin-resa. Inte nödvändigtvis till Berlin, men någonstans där jag kan gå och se massor av cool scenkonst och frossa i att vara en teaternörd. Gå på museum, ta ett par drinkar och bara ha en jävligt skön helg. Vi får se hur det blir, kanske blir det först till sommaren. Men vi ska nog komma iväg båda två.
