En ung kulturtant

Men alltså samtidigt tänker jag att det finns en stor risk att en kompensatorisk pedagogik kan bli minst lika skadlig för jämställdhet som en "vanlig" pedagogik som inte är genusmedveten alls. På Pride 2011 lyssnade jag på ett föredrag om barn och normer, där personen som pratade (attans, kommer inte ihåg vad hen hette!) menade att vuxna ofta applicerar sina normer på barnen. Att yttra sig om vad ett barn "borde" göra sänder också signaler om vad barnet inte borde göra. Att försöka lyfta ett område görs ibland genom att skuldbelägga barnet för att det inte gör det, eller genom att omedvetet sänka det (typ "du kan väl leka med dockor du med, fast du är kille" eller nåt).

 

Det är svårt. Det är så himla många fällor. Som överlag att prata om utseende. Ska jag säga att A är fin och söt för att motverka alla tuff och cool han kommer få från andra, eller ska jag försöka undvika att prata om utseende alls för att inte bidra till att bygga en utseendefixerad värld för mitt barn. Att välja mellan två normer ("fin" och "tuff") gör ju att en nästan automatiskt lyfter en och sänker en. Bättre då att försöka gå utanför normerna totalt. Då blir det kanske könsneutralt igen.