När det inte går att sova
Jag har sovit som en stock de två senaste månaderna. Anledningen heter Y, en helt förtjusande liten bebis som jag har fått förmånen att lära känna.
Y är underbar, A är också underbar, och tillsammans gör de vår familj komplett. Men att vara tvåbarnsmamma - oh, wow! Det tar på krafterna! Nätterna är ju upphackade, även om jag får ge Y en eloge eftersom hon faktiskt sover riktigt gott mellan måltiderna. Och det har jag också kunnat göra. Alla sovproblem - förutom det då att tiden inte räcker till - har svepts bort.
Men inatt gick det inte. Gamla projekt som spökar och måste avslutas - helt omöjligt att avsluta dem kl. 4 på morgonen, men försök säga det till min hjärna.
Lösning? Upp och käka lite gröt, uppdatera en nästan helt bortglömd stackars blogg och lägga fram kläder för morgondagens lucia-tåg på A's förskola. Tänka tacksamma tankar när jag ser Facebook-uppdateringar om människor på flykt och liv i spillror. Jag har ett gött liv, ett fint hus och underbara människor i min familj. De svårigheter vi har haft är ingenting vi inte klarat av, även om det känts knappt ibland.
Just nu detoxar vi lite tv efter att helt besatt ha följt Walking Dead. Jag längtar efter energi att kolla på hela filmer igen, men vi har börjat så nätt med ett spionkomeditema förra veckan - Kingsman och Spy. En smart och snygg hyllning till Bond som tyvärr för mig sabbades lite av ett smaklöst och ffa dåligt genomfört skämt i slutet (Kingsman) och en över förväntan rolig film om hur omvärldens förväntningar håller dig tillbaka och hur grova dina förolämpningar kan bli när du ställs mot väggen (Spy). Måste säga att det var oerhört befriande att se en spionfilm med kvinnor som protagonist, antagonist, chef, sidekick mm. Mansporträtten blev sidokaraktärer, om än väldigt roliga sådana. Jag har inte alls gillat allt Paul Feigl gjort, men den här filmen var en liten pärla - och han gör ett grymt jobb med just det att lyfta in kvinnor i alla möjliga sorters roller.
Y är underbar, A är också underbar, och tillsammans gör de vår familj komplett. Men att vara tvåbarnsmamma - oh, wow! Det tar på krafterna! Nätterna är ju upphackade, även om jag får ge Y en eloge eftersom hon faktiskt sover riktigt gott mellan måltiderna. Och det har jag också kunnat göra. Alla sovproblem - förutom det då att tiden inte räcker till - har svepts bort.
Men inatt gick det inte. Gamla projekt som spökar och måste avslutas - helt omöjligt att avsluta dem kl. 4 på morgonen, men försök säga det till min hjärna.
Lösning? Upp och käka lite gröt, uppdatera en nästan helt bortglömd stackars blogg och lägga fram kläder för morgondagens lucia-tåg på A's förskola. Tänka tacksamma tankar när jag ser Facebook-uppdateringar om människor på flykt och liv i spillror. Jag har ett gött liv, ett fint hus och underbara människor i min familj. De svårigheter vi har haft är ingenting vi inte klarat av, även om det känts knappt ibland.
Just nu detoxar vi lite tv efter att helt besatt ha följt Walking Dead. Jag längtar efter energi att kolla på hela filmer igen, men vi har börjat så nätt med ett spionkomeditema förra veckan - Kingsman och Spy. En smart och snygg hyllning till Bond som tyvärr för mig sabbades lite av ett smaklöst och ffa dåligt genomfört skämt i slutet (Kingsman) och en över förväntan rolig film om hur omvärldens förväntningar håller dig tillbaka och hur grova dina förolämpningar kan bli när du ställs mot väggen (Spy). Måste säga att det var oerhört befriande att se en spionfilm med kvinnor som protagonist, antagonist, chef, sidekick mm. Mansporträtten blev sidokaraktärer, om än väldigt roliga sådana. Jag har inte alls gillat allt Paul Feigl gjort, men den här filmen var en liten pärla - och han gör ett grymt jobb med just det att lyfta in kvinnor i alla möjliga sorters roller.
Hej världen! Här kommer jag!
Kommentarer
Trackback
