Plötsligt lossnar det
LIte i alla fall. Just nu är jag i Stockholm och intervjuar några av de coolaste teaterkvinnor jag vet, som sagt. 1 down, 1 to go. + en som inte blev av just nu. Jag vet inte om jag kommer ta med mig något annat än en beundran, men det gör inget. Det är i alla fall en ingång.
Efter första intervjun känner jag att jag har typ helt fel fokus på min uppsats - men det gör ingenting. Kommer jag fram till att diskursen måste föras på ett annat sätt så är det också en slutsats. Då vet jag bättre vad jag ska utgå från nästa gång.
Sen kommer jag att leda en kurs i skådespeleri för nybörjare + en fortsättningskurs i vår. På engelska. Det finns ett behov av att hitta egna ingångar i teatervärlden för de som inte talar (perfekt) svenska, och uppenbarligen också ett intresse av att testa teater på engelska för att kunna vända sig ut mot en engelsktalande omvärld som ung teaterintresserad. Eller äldre.
Info om kurserna hittar ni här (nybörjare) och här (uppföljning). Det finns inga begränsningar, och det kommer att bli en rolig och fet kurs tror jag. Det jag vill utforska i den här kursen är hur jag, när jag jobbar med amatörer, ändå kan pusha gränserna för vad scenkonst är och kan vara. Det ska bli intressant att hålla en lång kurs igen, det var länge sen jag var i ett så rent dramapedagogiskt arbete. Och det känns som ett bra sammanhang att vara i.
Så jag är pepp som bara den, och känner mig överlag plötsligt som en mycket lyckligare, modigare och starkare människa än jag varit på länge eller ever. Det vet jag att jag känt innan, och sen deppat ner igen, men skit samma. Överlag är jag inte så deppig, de glada stunderna överväger absolut de deppiga. Men i somras runt min födelsedag kände jag mig väldigt nere, bl.a. för någon slags åldersnoja. Nu känner jag mig bara glad och mogen. Haha. Jag är en mogen kvinna...!
Efter första intervjun känner jag att jag har typ helt fel fokus på min uppsats - men det gör ingenting. Kommer jag fram till att diskursen måste föras på ett annat sätt så är det också en slutsats. Då vet jag bättre vad jag ska utgå från nästa gång.
Sen kommer jag att leda en kurs i skådespeleri för nybörjare + en fortsättningskurs i vår. På engelska. Det finns ett behov av att hitta egna ingångar i teatervärlden för de som inte talar (perfekt) svenska, och uppenbarligen också ett intresse av att testa teater på engelska för att kunna vända sig ut mot en engelsktalande omvärld som ung teaterintresserad. Eller äldre.
Info om kurserna hittar ni här (nybörjare) och här (uppföljning). Det finns inga begränsningar, och det kommer att bli en rolig och fet kurs tror jag. Det jag vill utforska i den här kursen är hur jag, när jag jobbar med amatörer, ändå kan pusha gränserna för vad scenkonst är och kan vara. Det ska bli intressant att hålla en lång kurs igen, det var länge sen jag var i ett så rent dramapedagogiskt arbete. Och det känns som ett bra sammanhang att vara i.
Så jag är pepp som bara den, och känner mig överlag plötsligt som en mycket lyckligare, modigare och starkare människa än jag varit på länge eller ever. Det vet jag att jag känt innan, och sen deppat ner igen, men skit samma. Överlag är jag inte så deppig, de glada stunderna överväger absolut de deppiga. Men i somras runt min födelsedag kände jag mig väldigt nere, bl.a. för någon slags åldersnoja. Nu känner jag mig bara glad och mogen. Haha. Jag är en mogen kvinna...!
Kommentarer
Trackback
