På väg hem

Omtumlad och rätt trött. Saknar mina älsklingar.

Fick förutom alla coola teatermänniskor också träffa söt bebis på 2,5 månader. Höll utan att han började gråta - det känns alltid som en seger! Och lyckades få rätt många leenden genom att göra jätteöverdrivna pussljud i luften. Vilket jag sen fortsatte med i en halvtimme. Vad gör en inte för att få en baby att skratta, liksom.

Imorgon ska jag träffa en något större bebis, och på lördag en toddler - typ ett och ett halvt år, tror jag. Det är kul att hänga med barn!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0