En ung kulturtant

käkar frukost. snart bär det iväg till Berlin på klassresa, och det ska bli så jäkla kul och häftigt och spännande.... och så svårt. det här är första gången ever jag kommer att vara borta mer än ett par timmar från A.

har (förmodligen rätt naiva) visioner av hur han kommer att springa (nå, tulta) till dörren när det går i trappan för att han tror att det är jag som kommer, och så blir han ledsen och gråter och tror att jag har övergett honom.

jag vet ju egentligen att de kommer att ha det bra, men yikes vad ont det gör, och yikes vad jag kommer att sakna honom!