En ung kulturtant

Har läst ut Gästen av Nicklas Rådström, om ett mycket awkward möte mellan HC Andersen och Charles Dickens. Boken är en fantasi kring ett verkligt möte, men går in på djupet både i de båda författarnas inre liv och i berättelsen som fenomen, form, fascination och frustration. Det är ett vackert språk, om berättelsens betydelse, om hur osäkerheten gör människor sköra.

 

Jag gillade den skarpt, men det var svårt att läsa den. Det var som en sån där film som får en att vilja gömma sig bakom soffan, när en bara tänker "Nej, nej, nej, gör det inte!" För det gör ont i mig när andra gör fel.

 

 

 

Det är egentligen intressant. Jag har inte tänkt på det innan, men jag reagerar starkt på när andra människor "gör fel" i olika sammanhang. Och för mig själv är det en rädsla som dyker upp jämnt och ständigt, att jag ska "vara fel" på något sätt, i ord, utseende, handling. Varför är det så viktigt för mig att jag och andra ska göra rätt?